Första körningen: VW träffar rätt med Tiguan

TEXT Morten Bek FOTO PR

Blocket samarbetar med danska Bilbasen som var inbjuden till Sydfrankrike av Volkswagen Danmark.

Om du ser den populära mellanstora eldrivna crossovern som ett köp som inte passar in i ditt liv eller din filosofi, ska du veta att du kan hitta en lika bra crossover eller SUV som går på bensin (eller diesel).

Utvecklingen är allt annat än stillastående i den här klassen. Förra året kom Renault Austral, och i år kommer uppdaterade versioner av Ford Kuga, Hyundai Tucson och Kia Sportage. Det kommer en helt ny Peugeot 3008 som mildhybrid, och den kommer att ha en systermodell från Opel – en ny Grandland.

Det finns även den nya Volkswagen Tiguan som bjuder på ännu mer av de bra egenskaperna än de tidigare versionerna från 2007 och 2015.

Det känns som en droppe i havet när man köper en ny Tiguan. Men en droppe i havet som ändå bidrar till att Tiguan är den mest sålda Volkswagen i världen. Det hjälper att den säljs till stora nationer som USA, där Polo är något man leker med och Golf är en bil som bara finns som GTI och R.

Det härliga vinterljuset i södra Frankrike kan verkligen lyfta humöret, men jag kommer naturligtvis att ha mina kritiska glasögon på mig när jag träffar och kör Tiguan nummer tre för första gången. Det sker samtidigt som en meet-and-greet med nya Passat Variant, men tyskarna har vänligen bett oss att inte prata om den nya kombibilen på ett par veckor. Tiguan bör få uppmärksamheten först, eftersom den är den viktigaste.

Tiguan är rundare, mjukare och med ett nytt designspråk. Volkswagen har lovat att deras bilar kommer att se mer "vänliga" ut i framtiden. Tiguan är förmodligen för tidig för att vara en del av den eran, eftersom den ser ut som en hund som visar tänderna och bara vill att du ska gå åt andra hållet.

Det skrämmer mig inte eftersom jag fortfarande tycker att den är elegant och attraktiv. De mjukare formerna passar Tiguan bra, och i kombination med en liten kroppsförlängning till 454 cm gör det att den nya ser ut att vara en storlek större än den gamla.

Brist på utrymme för barnvagn, hund, vänner, mor- och farföräldrar, barn, cyklar och allt annat som en SUV utsätts för fanns visserligen inte i den gamla Tiguan. Men det finns ännu mer i nya Tiguan, och det visar sig i form av gott om plats för mina ben och mitt huvud när jag sätter mig i baksätet.

Det är i baksätet som jag börjar min första körning i Tiguan med en kollega som förare. Jag kan inte korsa benen som i en Skoda Superb, men det finns mer utrymme att manövrera i Tiguan än i de närmaste konkurrenterna. Det finns också en klimatzon för baksätet så att jag kan justera temperaturen.

Om det var två små barn i baksätet och inte en man i fyrtioårsåldern, tror jag att de skulle älska en liten detalj på sidofönstren. Längst ner på den vänstra rutan finns en liten bild av en tiger i profil, och på motsvarande plats på den högra sidan finns en leguan. Mitt inre barn är förtjust över att man kan välja att sitta med tigern eller leguanen, och det är en liten detalj att tigern och leguanen är de djur som tillsammans ger namnet Tiguan.

Komforten är riktigt bra i baksätet, ingen tvekan om det, och där bak finns ett riktigt rymlig bagageutrymme. Den gamla Tiguan hade också ett praktiskt, stort utrymme, så den nya Tiguans största försäljningsargument är runt framsätena.

Den gamla Tiguan såg spartansk och praktisk ut. Men det är den stora 15-tums infotainmentskärmen som först fångar mitt öga. 12,9-tumsskärmen med liknande funktioner är standard (liksom en fin digital instrumentpanel), men head-up-displayen i vindrutan levereras med 15-tumsskärmen för en extra kostnad. Det är trevligt att ha, men inte nödvändigt.

Från upplevelsen av 2019 Golf 8 och 2020 ID.3, när de var nya och visade oss nästan helt avskalade interiörer, till upplevelsen i Volkswagens senaste bilar, är det en värld av skillnad. Allt från menyn till färger och mjukvara fungerar nu logiskt, och nu har klimatkontroll och sätesvärme flyttats till fasta positioner längst ner på skärmen. I grund och botten fungerar systemet i Tiguan bra.

Innan avresan från Nice flygplats fanns det ett urval av motorer för den första körningen i Tiguan. Jag valde medvetet den svagaste, som också är den billigaste; en Tiguan 1.5 eTSI DSG med 1,5-liters bensinmotor, mildhybridteknik och automatisk dubbelkoppling.

Med tre av oss ombord tar vi oss an franska motorvägar, slingrande landsvägar och några smala bergsvägar som knappt är bredare än en cykelbana. Det finns gott om upp- och nedgångar, och 150 hk-motorn gör bättre ifrån sig än vad dess värden på papperet antyder. Den gör också bättre ifrån sig än vad den har gjort tidigare i Tiguan. Jag tycker att mildhybridsystemet med en liten elmotor på cirka 18 hk som stödjer bensinmotorn verkligen gör skillnad.

Den utmärkta bensinmotorn, tillsammans med en 2-liters diesel med 150 hk, är de första i sortimentet, men förstärkningar är på väg i form av mer kraftfulla bensin- och dieselmotorer, men den här gången också två plug-in hybrider: eHybriderna.

De två laddhybriderna kommer med argument för att köpa dem som skulle kunna vara en slags livsförlängning för laddhybrider. För det första kan du välja mellan 204 och 272 hk. Valfrihet är bra. Ett starkare argument är att räckvidden ökar från cirka 60 kilometer på en laddning i den gamla 245 hk eHybrid till cirka 100 kilometer i den nya. Batterikapaciteten har nästan fördubblats till 19,7 kWh.

Det sista starka argumentet är laddningen. 100 kilometer i en laddhybrid är ovanligt i sig. Ännu mer så att laddning med 11 kW på hemmaladdaren (3,7 kW i den gamla) och 50 kW på en snabbladdare är standard.

Volkswagen tar tillfället i akt att vid provkörningen i södra Frankrike visa upp den uppdaterade fjädringen med adaptiva dämpare, DCC, som finns tillgänglig för Tiguan. Flerventilsteknik och större spridning mellan de hårdaste och mjukaste inställningarna. Alla testbilar har DCC, men det är ett tillval. Hur en vanligt fjädrad Tiguan går att köra får jag därför ta reda på först när testbilarna rullar ut på hemmaplan.

DCC inkluderar även sänkning av underredet och styrning med progressiv utväxling, vilket ändrar graden av reaktion ju längre ut i styrningen man kommer. Med detta sportpaket kan jag avslöja att Tiguan förmodligen har den bästa fjädringen i sin klass.

Tiguan är tyst, har ett smidigt, multijusterbart chassi och riktigt bra grepp. Jag är dock inte helt övertygad av den progressiva styrningen. Den verkar mindre villig än den gamla, men det är en kritik som baseras på bergskörning.