Test: Mazda CX-80 bjuder på gammaldags lyx och 7 säten

Om det inte vore för att Mazda nyligen avslöjat den elektriska sedanen 6e, skulle man kunna tro att de tappat greppet. För medan modellprogrammet desperat saknar elbilar med större batterier än det från en borrmaskin (jag tittar på dig, MX-30), lanseras en XL-version av Mazda CX-60 som laddhybrid. Mazda CX-80 är nästan 25 cm längre, både totalt och mellan hjulaxlarna jämfört med CX-60, som den baseras på. Det ger en totallängd på fem meter, en hjulbas på tre meter och plats för en tredje sätesrad. Som SUV med laddhybridteknik och plats för sju personer hamnar Mazda CX-80 i en nisch utan alltför många konkurrenter, vilket kanske gör den mer relevant än lillasystern.

Mazda när de är som bäst

Om det var länge sedan du satt i en ny Mazda, är du skyldig dig själv ett besök i CX-80. Om inte annat för att kalibrera din känsla för kvalitet i en tid där nya bilar är så fulla av plast att doften av ny bil förväxlas med den av en badboll. I Mazda CX-80 finns det äkta läder, och det är inte bara något man känner – det är också något man doftar. Förutom ett snyggt urval av fina material är kupén även utrustad med fysiska tryckknappar, vilket gör interiören lekande lätt att använda.

Ta bara det stora vredet mellan framsätena. Det kan verka gammalmodigt, men i verkligheten är det så användarvänligt att man föredrar att använda det för att navigera mellan menyer. Även med trådlös Apple CarPlay hoppar man enkelt från Spotify till Google Maps utan att kladda ner skärmen. Skärmen är en 12,3-tums kristallklar historia, vars utmärkta tryckkänslighet blir sekundär tack vare vredet. Systemet är kanske inte klassledande, men uppsättningen är idiotsäker. En motsvarande 12,3-tums skärm finns bakom ratten som digital instrumentpanel med överskådlig layout, men även den blir överflödig tack vare ett utmärkt head-up display, som ingår som standard.

Utrymmet i CX-80

Lillasystern Mazda CX-60 hade en märkligt byggd kupé som gjorde att baksätet kändes trängre än hos konkurrenterna, trots sina yttre dimensioner. Trång är dock inte ett ord man kan använda om Mazda CX-80. Den levereras som standard med sju säten, och även om man inte behöver den tredje sätesraden känns allt ändå mer logiskt än CX-60. På den andra sätesraden får man nämligen det utrymme och den komfort som man bör kräva av en stor SUV. Här finns bra justeringsmöjligheter och sätesvärme – om man väljer bort instegsvarianten Exclusive-Line.

Tredje sätesraden är reserverad för familjens minsta, som nästan alltid är fallet om man inte har att göra med en riktig minibuss. Detsamma gäller bagageutrymmet, som begränsas till 258 liter med alla säten uppfällda. Det finns en kapacitet på 566 liter bakom andra sätesraden. Jämför man med andra sjusitsiga SUV:ar som inte är minibussar, är utrymmet i Mazda CX-80 dock klart i topp. Jag bedömer att man kan vara upp till 1,50 meter lång och ändå sitta bekvämt, medan bagageutrymmet är jämförbart med det i en Mazda 2 – tillräckligt för matvaror. Ska man åka på helgresa behövs en takbox.

Stor och tung

Mazda CX-80 är en bjässe till SUV – och den kör som en också. Mazdas styrning är ett tveeggat svärd: tung och exakt, nästan som i en äldre BMW. På en lång, mjuk motorvägspåfart kommer det till sin rätt, då den stora SUV:en ligger plant och stabilt även i relativt hög fart. Här behövs inga små korrigeringar med den stora ratten. I stadskörning och parkeringsgarage blir styrningen däremot jobbig. Den förblir tung, och CX-80 känns klumpig att manövrera. Bilens storlek och styrning tillsammans skapar en upplevelse som att försöka fickparkera en pråm. Mazda CX-80 är inte lättstyrd.

På tal om klumpighet – hybridsystemet är inte sömlöst. Det är växellådan som, i sitt försök att kombinera 192 och 175 hästkrafter från bensin- respektive elmotor, skickar en otrevlig ryckning genom kupén. Det sker både i övergången från el till bensin och vid vanliga växlingar. Eftersom även den elektriska kraften levereras via växellådan, slipper man inte de ryckiga växlingarna ens vid eldrift. Det är en underlig känsla. Den angivna elektriska räckvidden på 61 kilometer blir i verkligheten högst 35 kilometer. Det imponerar inte med ett batteri på 17,8 kWh, och hybridsystemets historia blir inte bättre av att bensinförbrukningen ligger kring 8,3–9,1 l/100 km med tomt batteri.

När bensin- och elmotor arbetar tillsammans finns däremot 327 hästkrafter tillgängliga. Det gör att Mazda CX-80 känns stark och kapabel. Även om motorljudet är lite raspigt är det ljudet av en arbetshäst – inte den typiska fyrcylindriga symfonin. Ibland blir ljudet dock lite för påträngande. När man väl hittar rätt körmiljö – för CX-80 är det landsväg och motorväg – blir den japanska kolossen ett behagligt sällskap. Hög komfort, riktningsstabilitet, bra ljudisolering och en rad förarassistans-system som varken är störande eller påträngande.

Pris, utrustning och konkurrenter

Mazda CX-60 erbjuds både som laddhybrid och med dieselmotor. Med utrustningnivån Exlusive-Line börjar Dieselvarianten på 548 00 kronor och hybriden på 572 400 kr. Här ingår LED-strålkastare, 20-tums lättmetallfälgar, sätes- och rattvärme samt trezons klimatanläggning. Adaptiv farthållare saknas tyvärr.

Det är först med Homura för 636 200 kr (för hybriden) som den tidigare nämnda kvalitetskänslan kommer till sin rätt. Prishoppet kan verka stort, men här ingår adaptiva LED-strålkastare, nappaläder, eljusterbara ventilerade framsäten, värme i andra sätesraden, eljusterbar ratt samt interiörtrim i borstat stål eller lönnträ. Testbilen Mazda CX-80 är laddhybriden med utrustningsnivån Homura Plus, som börjar på 676 500 kr och erbjuder lyx som panoramaglastak, 360-graders kamera samt ett välspelande Bose-ljudsystem. Av någon märklig anledning är det först här elstyrd baklucka ingår.

Den närmaste konkurrenten till Mazda CX-80 är Hyundai Santa Fe, som trots mindre yttre mått erbjuder likvärdig kupéutrymme. Den är prissatt till 689 900 kr medan motsvarande lyxvariant – Calligraphy Line – startar på 714 900 kr. Det är med andra ord prisnivån för klassen – inte Mazda – som är det dyra. Andra konkurrenter i klassen är Skoda Kodiaq och Nissan X-Trail.

SLUTSATS

Det är både positivt och negativt när jag säger att Mazda CX-80 bjuder på gammaldags lyxkänsla. Kupén är nästan dekadent och påminner om japanska lyxbilar från 90-talet. Det är gammaldags på grund av äkta läder och många knappar, men det är funktionellt ihopkopplat med moderna skärmar som ger bra överblick. Den gamla känslan gäller också tekniken och körupplevelsen – och det är inte lika trevligt som lyxkänslan. Mazda CX-80 är visserligen komfortabel och stabil som få, men den rör sig precis som den ser ut: som en koloss. Det känns ansträngt – både när man brottas med storleken och styrningen i parkeringshuset, och i hybridsystemets allmänna uppförande.

Har man pengarna som nischen med stora SUV:ar med sju säten och hybridteknik kräver, är Mazda CX-80 inget dåligt alternativ. Oavsett om man faktiskt behöver en användbar tredje sätesrad eller bara vill ha en stor SUV med god dragkapacitet och plats hela vägen runt.