2 Syskonkatter räddade från Cypern, 2år gamla

Söker ett nytt hem för mina 2 älskade syskonkatter, Jaeger och Giza (hane och hona), som jag tog med mig från Cyperns gator. Önskar att hitta ett hem med flera personer så att de kan få mycket uppmärksamhet och saker som händer runtomkring i hemmet. Skriv privat vid intresse eller önskan av mer information. Klösträd, leksaker och allt annat som tillhör dem medföljer. Bor i Borås och kan transporteras. Båda har blivit kontrollerade av veterinär väldigt nyligen och är friska utan anmärkningar. Kort info: De är 2 år gamla, chippade, kastrerade och vaccinerade. De har katt-covid vilket är smittsamt mot andra katter så de behöver vara innekatter, men ser väldigt gärna att de får möjligheten att vistas i en inhägnad balkong eller uteplats. De är blyga till en början, men när de blir bekväma med en så är de svåra att skilja från hundar. De kommer och möter mig vid dörren när jag kommer hem, följer efter mig när jag går runt i lägenheten och älskar att mysa. Men det tar tid och tålamod att komma dit, vilket jag hoppas deras framtida familj kan ge. Jaeger är en hane, väldigt chill och lurig av sig. Han har försvagat immunförsvar så han sover väldigt mycket, men får sina energiutbrott under dagen. Väldigt gosig och älskar bli klappad. Giza är en hona. Hon är väldigt pratsam och har mycket energi. Hon älskar att leka och kan vinna höjdhoppsmedaljer när hon väl gör det. Hon blir klappad på sina villkor, och är svår att få tag på när hon inte vill. Men hon älskar att sova i ens knä emellanåt. Backstory för de som är intresserade: Jag bodde på Cypern ett tag med en vän. Cypern är välkänt för sin överpopulation av katter. Utanför vårt hus var det en liten mager kattunge som gömde sig i en buske på trädgården när vi flyttade in. Vi ställde fram mat, som var borta kommande morgon Vi fortsatte, och såg en dag tre identiska katter äta från skålen vi ställt fram. De höll ihop hela tiden, och var utan tvekan syskon. Vi döpte dem Jaeger, Giza och Ranni. De var väldigt fina, men blyga. Vi kunde inte röra någon av dem, men byggde sakta men säkert upp förtroendet oss emellan. 1 månad gick från det att vi såg katten i busken till att vi kunde klappa honom. Vi diskuterade att adoptera dem, men vi var medvetna om ansvaret det innebar, och var osäkra på om vi skulle klara det. Men en kväll slutade Ranni komma, och jag fick höra från en granne att hon blivit överkörd bara någon gata bort. Då bestämde vi oss för att ta in Jaeger och Giza, då det var bättre än att lämna dem åt gatorna på Cypern. Vi gjorde allt vi kunde för att ge dem det bästa, och tog med oss dem till Sverige. Jag har dock med tiden märkt att jag inte kan ge dem det hem de förtjänar eller trivs bäst i. Jag hade väldigt gärna behållt dem, men det är inte vad som blir bäst för dem. De älskar att mysa och vara med en i hemmet, men behöver också utrymme att h