”Bankdirektören” av Leif Kander

Leif Kander är mest känd för sina oljemålningar av äppelträd, skogsgläntor och andra naturmotiv. Under slutet av förra millenniet uppstod emellertid en situation som resulterade i att han målade ”Bankdirektören”, hans kanske mest omtalade tavla och ett stycke Växjöhistoria. Vid tiden hyrde Leif Kander ett utrymme i en känd Växjöfastighet av en lika känd hyresvärdinna. I samma fastighet hyrde en bank större delen av ytan. Företrädare för banken uttryckte sitt intresse till hyresvärdinnan att få hyra även den yta där Leif Kander var hyresgäst med sin ateljé. Leif Kander vägrade flytta och hävdade sin besittningsrätt. Påtryckningarna ska ha varit betydande och Leif Kander beslutade sig för ett motdrag. Han målade helt enkelt två tavlor, en föreställandes ”Hyresvärdinnan” och en föreställandes ”Bankdirektören”. Båda målades av på ett ofördelaktigt sätt och tavlorna placerades i skyltfönstret ut mot vägen, som tillhörde Leif Kanders yta. Respektive tavla fick en skylt - ”Hyresvärdinnan” och ”Bankdirektören”. Hyresvärdinnan reagerade med kraft och tog Leif Kander till tingsrätten. Målet dömdes till Kanders fördel - det är fullt tillåtet att måla tavlor som må vara slående lika faktiska personer, men eftersom det inte stod några personnamn så kan det, i vart fall i teorin, vara vilken hyresvärdinna och bankdirektör som helst. Kander berättade själv att han i uppgörelsen med hyresvärdinnan nått en överenskommelse om att flytta. För det fick han en stor summa pengar. Han nämnde också att hyresvärdinnan slutade hälsa på honom när de sågs på stan, vilket roade honom! ”Hyresvärdinnan” såldes till en man från Storbritannien som efter vissa missförstånd kring valutan betalade det troligtvis högsta beloppet någonsin för en tavla av Leif Kander. ”Bankdirektören” stoppade han undan för att sälja många år senare, som pensionär. Jag köpte den av honom och är därmed enda ägaren av tavlan efter konstnären själv.