Min fina oslipade diamant..

Det här är en presentation av Sune, en PowderPuff, som fyllde blotta två år på sjuttonde maj- Norges nationaldag! :) Det gör ont i hjärtat och magen att lägga ut den här annonsen, men jag måste tänka på vad som är och blir bäst för honom. Sune är en extremt tillgiven och genomsnäll hund, just därför det är det ett så svårt. Han är den ultimata hunden hos en annan ägare. Han är inte dominant och lyssnar bäst när man pratar lugnt med honom. Han älskar att gosa och kommer alltid välja sig människa/människor framför andra hundar och annat som kan locka. Han har inga ”skavanker” eller problem som kommer kräva veterinärvård eller specialfoder osv. Han är fullt frisk och fungerande hund! :) Jag tog över honom i mars. Då var han en olycklig hund som var väldigt stressad och aldrig viftade på svansen. Han kunde inga kommandon och fattade inte att det är kul att söka godis och mat. Han har utvecklats i raketfart hos mig. Men jag har två andra hundar och jag har förstått att han behöver vara ”the one and only” Han har inte hittat på några hyss här hemma när de blivit lämnade. Han ör snäll i all hantering oavsett stressnivå. Han är lättlärd och vill göra rätt i alla lägen. Men eftersom han fick vara utomhus själv i timmar hos förra ägaren, vilket jag inte tror han uppskattade alls med tanke på stressnivån, så tror jag att nya ägaren får börja med kort ensamträning och öka successivt. Han är verkligen en helt underbar hund som flinar och visar tänder när han är glad eller skäms för att han gjort fel :) eller om man bara pratar med larvig röst ,så gullig och jag kan öka på flinet med ett visst tonläge som jag gärna visar upp vad han svarar på. Han har nog inte fått så många promenader i det förra hemmet. Han går superfint i kopplet (återigen grym potential) men blir stressad i snitt varannan gång på promenad. Hur stressad han än varit, och hur mycket jag än ”testat och provocerat” genom att ta i honom eller kört ner ansiktet mot hans, så har han aldrig vänt sin stress mot mig. Vilket visar på trygghet med människor, men osäkerhet och brist på guidning hur man är lugn vid hundmöten. Så för en trygg ny ledare/ägare kommer han vara lätt att guida. Han behöver ett hem som förstår hans enorma potential. Då skulle han bli glad och trygg och visa vilken fantastisk hund han är trots sin ringa ålder. Inomhus kräver han inget annat än gos när han får chansen. Lägger sig i bädden när jag ber honom. Vaktar inte ben eller mat. Sen han kom till mig har jag till mestadel lagt tid på att stärka hans självförtroende, så han kan hitta lugnet inombords. Men bra att veta för nästa ägare är att han fick stryk av sin brorsa konstant i förra hemmet. Jag har ingen stess med att sälja honom, jag vill bare hans bästa och tror att han skulle kunna blomstra om han inte hade hundar som är högre i rang. Eller så tror jag han skulle