Ultrafex II EX3100

Från min morfars studio – en man som överlevde kriget, flydde från öst till väst och byggde upp ett liv kring musik och familj. Denna Ultrafex imponerande när den lanserades och var en kugge i hans rigg. Den levererar dynamik och breddar stereon på ett unikt sätt. Nu kan du ge denna klassiker ett nytt hem och låta dess historia fortsätta. Egenskaper + Lyfter fram detaljer och skapar djup + Eliminera brus och låt musiken tala + Breddar ljudet för en modern ljudbild + Tillför värme och botten för ett kraftfullare ljud En natt i studion Det var en sensommarkväll i morfars studio. Doften av trä och elektronik blandades med ljuset från VU-mätarna. Morfar satt vid mixerbordet och betraktade bandet som klämde sig in mellan de båda JBL 4430. Producenten rattade försiktigt på Ultrafexen. “Das klingt gut,” sa han och sneglade mot morfar. Morfar nickade långsamt. “Ja, aber vorsicht mit der Dynamik. Und kein mehr Wiedergabe… oder Sallat!” “Sallad?” frågade trummisen och rynkade pannan. Producenten skrattade. “Bandsallad. Om vi gör för många omtagningar trasslar bandet ihop sig.” Trummisen brast ut: “Så vi snackar inte grönsaker alltså? Bara kaos?” Morfar muttrade men log: “Immer Chaos…” Trummisen satt bakom trummorna och kände lite på cymbalerna. Hans blick fastnade däremot på sitt glas öl vid fönstret. Morfar fick syn på det och slog handen i dragspelet. “Nein, nein, nein! Kein Bier in der Studio!” Trummisen hoppade till. “Vad säger han nu?” “Ingen öl i studion,” översatte producenten snabbt över talk back. Morfar pekade mot dörren. “Trinken nur draußen, bei der Toilette!” Bandet brast ut i skratt, och trummisen muttrade: “Det är nog det mest tyska jag hört i hela mitt liv.” Basisten, som suttit tyst i ett hörn, reste sig plötsligt med en sliten pedal i handen. “Jag har grejer som kan hjälpa ljudet,” sa han. “Vad är det där?” frågade trummisen misstänksamt. “Besk,” svarade basisten förvirrat. “Det hjälper oss att hålla tempot. Eller åtminstone mig.” Trummisen slog hårt på virveln. “Inte igen! Sist vi drack din sjuka besk spelade vi samma riff i tre timmar!” “Det var vibbar det,” svarade basisten lugnt. Efter några tagningar fylldes studion av ett ljud som var både klart och varmt. Trummisen stirrade på högtalarna. “Det där är det bästa jag någonsin hört från oss.” “Det är Ultrafexen,” sa producenten stolt. När musiken ebbat ut gick de upp till huset. Vid matbordet väntade mormor med Abendbrot, knackwurst, nudelsoppa och surkål. Morfar höjde sitt glas mjölk. “Ihr seid wie Familie,” sa han med ett leende. Basisten plockade fram fyra plektrum och lade bredvid osten. Mormor stirrade på honom. “Nein! Nicht auf dem Tisch!” röt hon med ett leende. Basisten ryckte på axlarna, fyllde sitt glas med öl och sa: “Vibben, grabbar – det är allt vi behöver.” Hela bordet brast ut i skratt.